Maria mördades i sitt hem av två tonårspojkar. Mordet klarades upp snabbt. DNA-teknik fanns inte i början av 1970-talet, i alla fall inte som hjälpmedel för polisen. Mördarna ringades i stället in på ett klassiskt sätt, med hjälp av massor av förhör. Den var den tidens bästa hjälpmedel.

Dag efter dag, år efter år, hördes pianoklinkandet genom stenväggarna i huset.
Alla visste att det var den snälla tanten som lärde barnen spela.
Men så en dag tystnade pianot.
Maria Vinkvist hade mördats.
Lägenheten låg på tredje våningen på Tempelgatan 1B i Mölndal, strax söder om Göteborg. Det var där Maria Vinkvist, 65, och hennes man Tore, då 56 år, bodde.
Hon hade kommit till Sverige under kriget, träffat Tore, och de hade gift sig sommaren 1956 när hon var 47 år.
De fick inga egna barn, men hade ändå många barn i sin omgivning. Både Maria och Tore var skickliga musiker och grundligt skolade, hon på piano, han på gitarr.
Och båda lärde i sin tur barn att spela, i musikskolan och hemma.
Maria tog alltid emot sina elever hemma.
– Jag tyckte väldigt mycket om Maria samtidigt som jag hade stor respekt för henne. Hon var krävande, men mycket skicklig, har en av hennes tidigare elever berättat.
Pianoklinkandet hördes i hela huset, nästan jämt. Men det var ingen som direkt stördes av det.
VID FEMTIDEN PÅ eftermiddagen, tisdagen den 29 januari 1974, ringde en åttaårig flicka på dörren till Marias och Tores lägenhet. Hon skulle ha sin pianolektion, har en av hennes elever tidigare berättat.
När ingen öppnade ringde hon igen och lyssnade i brevinkastet.
Då hörde hon en röst som sa:
– Jag är sjuk så du kan inte spela. Det kanske smittar. Du får komma tillbaka en annan dag.
Flickan tog sina pianonoter under armen och gick hem igen.
Men det var inte hennes pianolärarinna som svarat. För när flickan ringde på dörren var Maria förmodligen redan död. Hon låg blodig på hallgolvet och bredvid henne stod två unga killar med en kniv och en järnstång i handen.
De var de som härmat hennes röst.
Maken Tore hade gett sig i väg hemifrån efter lunch. Han skulle ge några elever gitarrlektioner och hade också en del andra saker att klara av. Därför skulle han inte komma hem förrän sent.
MARIA HADE EN lista på elever som kom till henne och spelade under eftermiddagen och grannarna hörde det alltid lika karakteristiska klinkandet.
Men efter klockan fyra blev det tyst.
En elev hade lämnat återbud så därför blev Maria något överraskad när det ändå ringde på dörren.
Hon öppnade och där stod två unga killar, Peter och Magnus, 15 och 14 år. Pojkarna var med ett i band, och de hade lite spelningar här och där, men utrustningen var inte den bästa. De behövde en gitarrförstärkare men den kostade mellan 2 000 och 3 000 kronor, vilket var väldigt mycket pengar på den tiden, inte minst för två tonåringar.
För att få ihop pengar började Peter och Magnus göra inbrott. Ett av dem var just hos pianoläraren Maria. De hade brutit sig in i lägenheten ett par månader tidigare, en dag när hon varit ute och handlat, och stulit ett kassaskrin med nästan 1 000 kronor.
Men de fick inte ihop tillräckligt mycket på sina inbrott. Det var då Peter kom att tänka på att han sett en gitarrförstärkare hemma hos Maria och Tore i samband med inbrottet. Den skulle han bara ha. Och han var beredd att göra vad som helst för att få den.
Nu ringde de på dörren till den fina hörnlägenheten på Tempelgatan och Maria öppnade.
Vad hon inte visste var att de hade var sin kromad järnstång med sig, plockade från ett mikrofonstativ. Peter hade dessutom en kniv.
De hade redan innan bestämt sig för att döda henne. Och så blev det.
Först slog Magnus henne i huvudet en gång, sedan fick hon två kraftiga slag av Peter. Hon föll ihop på hallgolvet, svårt blödande. För att vara säker på att hon inte levde tog Peter fram kniven och högg henne fem gånger, ett hugg i ryggen, ett i sidan och tre i bröstet. De träffade hjärtat.
DET VAR DÅ som den åttaåriga flickan ringde på dörren. Och en av pojkarna förställde sin röst och svarade henne.
Hur de sedan kunde ta sig ut från lägenheten och ner de tre våningarna osedda med den tunga förstärkaren är en gåta.
De hade dessutom med sig en flaska konjak, sex nycklar i en knippa och ett kassaskrin med 30 kronor.
Klockan 22.40 öppnade maken dörren till lägenheten. Han fick en chock. Framför honom på hallmattan låg hans hustru i en blodpöl.
Det var obegripligt, ingen hade någon anledning att göra henne illa. De hade inga fiender, inga ovänner.
Polisen undersökte lägenheten och pratade med grannarna, och en av dem sa att hon hört Maria prata med någon som hade grov röst.
De som stod på Marias spellista kontaktades också.
Polisen grep en 50-årig man som var bekant med Maria, han satt anhållen några dagar men släpptes sedan av åklagaren.
Det såg svårlöst ut.
Efter några dagar gick Tore igenom lägenheten lite mer noggrant. Då upptäckte han att gitarrförstärkaren saknades.
Det blev en öppning för polisen. Man lyckades också, via en tidigare ägare av förstärkaren, få fram ett tillverkningsnummer på den. Nu hade man något att söka efter. Men vem? Och var?
POLISEN HÖLL EN mängd förhör, det tog sin tid men till slut gav det gedigna polisarbetet resultat. Ett tips pekade ut två killar som spelade i ett band.
Drygt två veckor efter mordet slog polisen till vid en spelning för ungdomar. Flera poliser klev upp på scenen. Musiken tystnade och de kollade förstärkaren. Det var ingen tvekan, det var den som stulits hemma hos Maria och Tore.
Peter häktades av domstolen medan Magnus, som inte var straffmyndig, lämnades över till de sociala myndigheterna efter att han förhörts. Peter dömdes för mord till rättspsykiatrisk vård.
Båda erkände att de hade mördat Maria och att de hade bestämt sig för att göra så redan innan de gick dit.

Lämna ett svar