Gåtan som aldrig fått något svar Carlos försvann utan några spår

Carlos Pizarro var 22 år när han försvann i Strömsund.

Söndagen den 9 maj 2004 syns Carlos Pizarro på sin cykel i centrala Strömsund. Ett jämtländskt samhälle med runt 5 000 invånare.
Byborna är vana vid synen. Carlos har ett kromosomfel sedan födseln, är relativt kort och ser lite annorlunda ut. Dessutom har han en speciell tuta på den röda cykeln. Han brukar vara glad och köra mellan givna punkter i samhället – gruppboendet där hans och hans två bröders lägenheter finns, skolan och affären i centrum.
Bröderna har samma medfödda kromosomfel som Carlos, men han har även diagnostiserats med autism. Carlos har rutiner och dem bryter han inte gärna. Cykelturerna brukar inte vara speciellt långa.
Det är en varm och fin försommarkväll, men ändå ganska tomt på Strömsunds gator. Många föredrar att sitta inne och titta på finalen i hockey-VM där Tre kronor möter Kanada, och förlorar med 3–5.
Men vittnen som kört förbi den så kallade Rosa kiosken har sett Carlos på sin cykel där. Det ska även ha stått ett gäng ungdomar vid kiosken. Sedan dess har han inte synts till.
I dag, snart 19 år senare, söker hans mamma Estrella fortfarande efter svar. Vad hände med hennes son den där majdagen i Strömsund?
Estrellas uppfattning var, redan från första början, att Carlos utsatts för brott.
– Jag visste att Carlos inte försvunnit frivilligt eller gått vilse. Då hade vi hittat honom, säger mamman.
Under årens lopp har hon alltid svarat när pressen ringt och ställt frågor. Estrella vill inte att hennes pojke glöms bort.
– Jag har alltid ställt upp på intervjuer för att hålla det levande. Men det är inte lätt. Vi bor i ett samhälle där allt måste vara perfekt. Många orkar inte med obehagliga och besvärliga situationer. Man vill titta bort från det hemska.
I Dokument inifrån: Fallet Carlos (SVT) görs en ny genomlysning av försvinnandet i tre delar. Här berättar mamman och Carlos bröder bland annat om tiden precis innan försvinnandet. Att Carlos var hemlighetsfull och inte sitt vanliga jag.
Estrella berättar om det sista samtalet med sonen vid 14-tiden samma dag som han försvann.
– Carlos pratade om ett möte när vi pratade i telefon. Han skulle träffa någon. Han hade en hemlis att göra, berättar hon för Dokument inifrån.
Mamman hade sagt till sonen att inte åka till mötet.
– Det var det sista jag sa. Han skulle inte åka dit.
Morgonen efter försvinnandet hittar en taxichaufför mängder av glaskross vid rondellen som ligger nära kiosken där Carlos synts till. Hon tycker att det ser ut att vara från en framruta och lämnar informationen vidare. Det skulle ju till exempel kunna vara spår från en trafikolycka och ha relevans för utredningen.
Polisen delar inledningsvis inte Estrellas farhågor om att Carlos utsatts för brott. De genomsöker skogar och vattendrag i letandet och tar bland annat helikopter och hemvärnet till hjälp i letandet.

Men att Carlos frivilligt skulle ge sig ut i skogen bland träd och småkryp är inget som hans anhöriga köper. Letandet går mycket trögt. Till slut är det sån stiltje att polisen nappar på ett tips från en siare om att söka igenom en tjärn.
De hittar endast ett gäddrag. Tv-kända mediet Terry Evans får också bidra. Han tipsar om att de bör leta i en scoutstuga. Inte heller det mediala inspelet bär frukt.
Det ska dröja 26 dygn innan det blir en brottsutredning av försvinnandet. Då går utredningen över från lokalpolisen till kriminalavdelningen i Östersund.
Estrella menar att hon upplevde det som om polisen ville ”stänga ner” fallet redan efter en månad. Hon upplever än i dag att hon och Carlos bröder lämnades ensamma i sorgen. Att de inte fick något krisstöd eller hjälp av psykolog.
– Det var jättesvårt. En person från kyrkan kom och pratade med oss. De trodde han skulle komma cyklande igen. Men vi har pratat väldigt mycket med varandra för att hantera hela situationen.
En av teorierna som polisen jobbar efter är att Carlos blivit påkörd och att föraren efteråt skaffat undan både honom och cykeln.
2007 ser det ut att komma ett genombrott i fallet. En man grips och hans skåpbil tas i beslag efter ett tips. En likhund markerar dessutom i skåpbilen. Mannen släpps dock efter förhör och en teknisk undersökning av bilen.

Carlos mamma och hans bröder får fortfarande inga svar. 2015 begär Estrella att Carlos ska dödförklaras. Hans dödsdatum sätts till 31 maj 2004.
Försvinnandet har varit kantat av rykten men vad som verkligen skett är, som sagt, okänt. Estrella är dock övertygad om människor som vet har tigit. Att det finns en tystnadskultur som är giftig.
I granskningen Fallet Carlos finns uppgifter om att Carlos kan ha varit inblandad i något sorts bråk en kort tid innan försvinnandet. Estrella menar att sonen blivit mobbad och kränkt för hur han såg ut

I polisens dagbok från utredningen finns det en anteckning där det nämns att Carlos kan ha varit inblandad i en ”skärmytsling” på skolan. Det står även att rektorn på Vattudalsskolan ska fått i uppgift att kontrollera vilka elever som haft en ”het stämning” mot Carlos.
Men det är ingen uppgift som haft bäring i polisarbetet. Polisen har inte brytt sig om att överhuvudtaget förhöra ett antal skolelever i övre tonåren, som enligt uppgift hade mobbat och slagit Carlos under en längre tid.

Carlos var kontaktsökande och intresserad av tjejer. Det och ett udda utseende gjorde honom till ett självklart offer för mobbning och trakasserier. Han var visserligen 22 år i passet, men yngre mentalt. Carlos förstod liksom inte att han var ”fel”.
En av de killar som pekas ut medger att han var en av mobbarna samtidigt som han tillägger att det inte är något han är stolt över i dag. Han berättar att det hände att de lurade ut Carlos till olika platser för att ge honom stryk.

Estrella och bröderna pratar ofta om Carlos och hur konstigt det är att ingen sett något. Framför allt är det märkligt att ingen av dem som kört förbi Rosa kiosken har kunnat identifiera någon i ungdomsgänget som befann sig där. Men kanske kan tiden göra att någon slutligen bestämmer sig för att lätta sitt samvete.

Läs om andra försvinnande i Sverige här