Margit dödade sin plågoande

En vinterkväll några dagar innan hon skulle fylla 22 hade Margit Niininen fått nog. Hon tog upp pistolen ur handväskan och dödade sin före detta chef. Dådet i 1920-talets Åbo blev en stor nyhet. I spåren av metoo har det fått ny aktualitet.

Fallet är anmärkningsvärt på flera sätt. Helt ny kriminalteknik bidrog till att det överhuvudtaget löstes. Gärningskvinnan benådades efter bara ett par år av Finlands president. Hon blev sedan författare, hon arbetade som barnskyddsinspektör och hon tog en doktorsexamen. Och hon fick två egna barn, båda med framgångsrika karriärer.

Det är sent på kvällen den 13 januari år 1927 när en medelålders affärsman skjuts ihjäl utomhus, på Vårdberget i Åbo.

Kroppen hittas nästa morgon. Den döde ligger på rygg i snön. Två skott har avlossats, ett av dem har träffat offret i huvudet. Runt kroppen finns tyska sedlar utspridda, vilket för tankarna till att dådet kan ha koppling till spritsmuggling. Och det var just det som var meningen.

Men när polisen hittar brev från Margit Niininen hos offret blir hon och hennes fästman, Allan Törnudd, snart misstänkta.

Allan har dock alibi för tidpunkten. Och det tycks även Margit ha, även om det senare visar sig vara falskt.

Extraknäck i affär

Finlandssvenskan Margit Niininen föddes 1905. Hon lämnades bort som liten och växte upp i en fosterfamilj. Margit började så småningom studera humaniora vid Åbo Akademi, hon var begåvad och omsvärmad.

För att finansiera sina studier extraknäckte hon i en affär, där hon utförde kontorsarbete. En kväll bad hennes chef henne jobba över. Och det var då som hon, som 19-åring, utsattes för någon form av sexövergrepp.

Året var 1924 och Margit sa upp sig direkt. Därefter drog hon sig undan allt nöjesliv, kapslade in sig, gick upp i sina studier och skötte om sin cancersjuke fosterfar under hans sista tid.

Möter kärleken

I början av år 1926 börjar den 21-åriga Margit träffa den 15 år äldre bibliotekarien Allan Törnudd. Allan förstår snart att Margit utsatts för något, något traumatiskt. Margit öppnar sig och berättar om övergreppet, däremot väljer hon först att hemlighålla förövaren.

Och här kunde historien ha slutat. För Margit har mött sitt livs kärlek, han är äldre, mer erfaren och förstående. Han har heller inte någon önskan att rota mer i saken. De vill båda lägga det som skett bakom sig.

Men… Margits före detta chef är bekant med Allan sedan tidigare, och de rör sig båda i Åbos svensktalande kretsar. När de två stöter ihop på stan hejdar han Allan, och vill prata om Margit. Han säger att de båda umgåtts intimt och kommer med nedsättande påståenden om vilken sorts kvinna hon är, ingen sådan man gifter sig med. Och Margit smutskastas inte bara inför Allan. Allan uppfattar att rykten sprids om henne som lättfotad, och hur hon omtalas i kränkande ordalag.

”Svårt få rättvisa”

Men det är inte Margit som sjunker i Allans ögon. Han är tvärtom upprörd över hur hon drabbats. Paret ser heller ingen ände på ryktesspridningen utan situationen förgiftar deras liv.

Många år senare beskriver Margit det så här i sin dagbok:

”Jag var uppladdad, ångestfull, jagad, explosionsfärdig, Allan var monomant enspårig, hård, krävande, kunde tala bara om en och samma sak. Det var ett patologiskt spänningstillstånd, som jag, om jag varit äldre och klokare, borde ha kunnat lösa. Vi måste båda ha varit utan kontakt med verkligheten.”

Allan funderar kring olika ”lösningar”. Han har ett vapen och talar om att utmana företagaren på duell. Tanken på att döda plågoanden finns där, och en idé är att avleda polisen genom att sprida ut tyska sedlar.

”Hur ofantligt svårt det är för en flicka att i en dylik situation få någon rättvisa hade jag klart för mig”, är ord som Allan skrivit i efterhand.

Möts på Vårdberget

Margit vill dock inte att Allan ska göra något överilat. Hon försöker ta initiativet och vinna tid. Och hon övertalar Allan att istället ge henne pistolen. I första hand vill hon försöka lösa situationen på annat sätt. Hon hoppas få slut på ryktena bland annat genom att hota sin före detta chef med att berätta för hans fru. De möts utan att de når något samförstånd, men även företagaren börjar bli orolig över situationen.

Ny kriminalteknik

Kvällen när Margit slutligen dödar sin tidigare chef har de återigen stämt möte på Vårdberget. Men där i parken urartar det hela. Enligt vad Margit senare berättar ska företagaren ha sagt kränkande saker om hennes fästman, förolämpat och hånskrattat åt honom.

Då brister det för henne.

Margit drar upp pistolen ur handväskan, skjuter sin plågoande, springer först i fasa därifrån – men vänder sedan tillbaka och sprider ut sedlarna som Allan gett henne.

Polisen gör sitt jobb. Så småningom spräcks Margits alibi.

Helt ny kriminalteknik finns att tillgå, och det är första gången som finländsk polis lyckats identifiera ett mordvapen genom att undersöka hylsorna på brottsplatsen.

Fallet blir mycket uppmärksammat, liksom rättegången, med smutskastning från båda sidor.

”Jag beklagar att jag genom att ge vika för en affekt kommit att begå en handling som jag i själva verket känner avsky och vämjelse för,” framhåller Margit.

Hon döms först till livstids tukthus för mord, och även Allan får livstid för anstiftan. Högre rätter ser dock mildare på brottet, betraktar det som ett ”viljadråp i hastigt mod”. Margit döms i högsta domstolen slutligen till fem år, och Allan får fyra år för medhjälp.

Men president Lauri Kristian Relander benådar Margit redan i december 1929, och Allan följande vår.

Paret gifter sig, hon är nu 25 och han 40, och Margit tar namnet till Törnudd. När hon publicerar sin första bok, Bakom gallret, som hon skrivit utifrån sina upplevelser i kvinnofängelset, så ger hon ut den under sitt flicknamn.

Paret flyttar till Helsingfors och vill lägga allt bakom sig.

De får två söner och har det knapert i många år då de tvingas ersätta änkan.

Änkan, å sin sida, lämnas ensam med två små barn. Efter att tidigare ha haft det gott ställt får hon det ekonomiskt tufft trots understödet. Ett barnbarn som citeras i Svenska Yle säger att det inom familjen länge talades tyst om vad som hänt farfadern. Farmodern berättade bara gott om honom, som hur han tyckt om små barn och bar dem på sina axlar.

Även i familjen Törnudd talades det tyst om det förflutna (se sidoartikel).

Tacksam över livet

Fallet har inspirerat både författare och dramatiker, och fått ny aktualitet i metoo-tider. 2018 satte till exempel Åbo stadsteater upp en pjäs på temat.

Margit Törnudd fick så småningom en viktig position på barnskyddsverket i Helsingfors, hon gav ut sju romaner/novellsamlingar.

Hennes doktorsavhandling handlade om ”Värnlösa barn i samhällets vård”. Allan Törnudd kom att arbeta inom reklambranschen.

Margit dog 1993 – 32 år efter Allan – några dagar innan hon skulle ha fyllt 88.

På en av de sista sidorna i sin dagbok skriver hon:

”Ibland grips jag av en djup melankoli, men för det mesta är jag lugn harmonisk och ganska lycklig. Jag är inte rädd för döden och jag är gränslöst tacksam för allt gott jag fått utav livet, alla vedervärdigheter till trots.” ■