Så många som en tredjedel av de polisanställda upplever att det finns ett DDR-liknande åsiktsförtryck på arbetsplatsen. Den som kritiserar polisledningens sätt att styra myndigheten straffas genom att inte komma ifråga för befordringar och vidareutbildningar och inte få samma lön som de kollegor som ställer in sig och lismar för högsta cheferna. Det visar en färsk undersökning.
Resultaten är från en nyligen genomförd magisteruppsats skriven av polis och författare Patrik Thunholm. En central poäng i undersökningen är att upp emot en tredjedel av polisanställda upplever ett åsiktsförtryck på arbetsplatsen, liknande det som förekom i Östtyskland (DDR). Kritik mot polisledningens styrning kan leda till sanktioner, inklusive uteblivna befordringar, bristande möjligheter till vidareutbildning och differentierad lön jämfört med kollegor som följer ledningen.
– Idag avgörs allt av om du är kompis med din gruppchef. Det är han eller hon som bestämmer om du ska göra karriär, sätter din lön, vilka utbildningar du får gå osv. Det gäller att ’slicka röv’ annars kommer du ingen vart. Säger du något som inte passar gruppchefen blir du bestraffad.
Thunholms undersökning bekräftar tidigare rykten och uppgifter som avfärdats som desinformation. En anmärkningsvärd observation är att kompetens och arbetsduglighet inte bedöms lika högt för karriären som att ha en god relation och inställning till ledningen.
”Tystnadskulturen” inom poliskåren, där en intervjuperson framhåller att allt avgörs av att vara kompis med gruppchefen. Att ”slicka röv” blir nödvändigt för att göra karriär och påverka löneutveckling och möjlighet till utbildning.
Vidare understryks skillnaderna i uppfattningar om problemets omfattning. Även om en tredjedel av de tillfrågade poliserna anser att det finns en tystnadskultur, finns det andra som anser att fenomenet överdrivs. Dessa skillnader likställs med andra debatter där upplevelsen av problem varierar starkt beroende på politisk färg.
En osäkerhetsfaktor i studien är den låga deltagarfrekvensen, där endast en fjärdedel av de tillfrågade valde att medverka. Thunholm nämner att en del av bortfallet kan bero på semestertid och allmän trötthet över att svara på enkäter. Han misstänker dock även att rädsla för repressalier kan ha påverkat svaret, trots garanterad anonymitet.
”Ja-sägande” poliser, som stödjer ledningen, kan också delta i att bestraffa kollegor med avvikande åsikter genom metoder som osynliggörande, förlöjligande, utfrysning och ryktesspridning. De informella ledargestalterna i polisgrupper har stor makt, och det råder en generell rädsla för att gå emot den informella hierarkin. Hierarkiska strukturer och rädsla för repressalier beskrivs som bidragande faktorer till den nuvarande situationen inom poliskåren.
Lämna ett svar