Sandhemsligan 1975

Hösten 1975 lyckades polisen knäcka en narkotikaliga som slussat in mängder av amfetamin till Stockholm. Medieuppmärksamheten blev enorm när det visade sig att restaurangen på Stockholmssocietetens tummelplats, Kungliga Svenska Segelsällskapet i Sandhamn, var inblandad.

Våren 1974 fick Rikskriminalens narkotikarotel ett tips om att det pågick storskalig narkotikatillverkning någonstans ute i Stockholms skärgård. Man hade med egna ögon sett ett möte vid Slussen i Stockholm, där en av männen försvann i en båt mot Sandhamn, och förstod att saken behövde undersökas. Polisen undersökte vad det kunde finnas för personer som hade tillgång till lokaler på ön och fastnade för krögaren på Kungliga Svenska Segelsällskapets (KSSS) restaurang. Hans bakgrund var inte den vanliga.

Fleming Broman utbildade sig till byggnadsingenjör och fick anställning i början av 1960-talet. Konjunkturen var god och efter ett par år startade han och ett par kollegor ett eget arkitektkontor som bland annat ritade skolor. Broman hade näsa för affärer och skaffade sig en position där han kunde kontrollera byggnadsfirmornas anbud för olika kommunala projekt och även styra uppdrag till sin egen firma. Han sysslade också med ockerlån, svarta lägenhetsaffärer och i stort sett vad som helst som gav snabba pengar.

När firman gick i konkurs 1970 gav sig Broman in i Holiday Magic – en pyramidspelsliknande organisation med ursprung i USA där lokala distributörer sålde kosmetika och hushållsprodukter. Broman köpte sig en så kallad mastertitel och var verksam inom den svenska grenen av rörelsen fram till kraschen 1972. Han tvingades då på nytt att börja leta efter ett annat sätt att tjäna pengar.

Fleming Broman var en livsnjutare med rymligt samvete. Han höll gärna till på fina krogar, där han åt och drack i glada vänners lag och skaffade sig ett brett umgänge. Hösten 1972 bildade han bolaget Arkipelagkrogar AB tillsammans med en kompanjon i restaurangvärlden och fick möjlighet att arrendera KSSS:s restaurang ute i Sandhamn. Byggnadsingenjör Broman hade därmed snabbt och smärtfritt sadlat om till källarmästare.

Kassar med sedlar

Hotellet var populärt bland tidens kändis- och affärselit, men bland det fina folket fanns också en annan sorts elit som öppet smälte in i miljön: professionellt kriminella, ekobrottslingar och knarkhandlare. Broman lärde känna bilhandlaren Roy Andersson, som bland annat lånade honom 360 000 kronor så att han kunde köpa loss Sandhamns hotell. Han fick snart frågan om han kände någon som kunde fungera som distributör av narkotika, och utan några särskilda tveksamheter upprättades snart en distributionskedja för amfetamin via KSSS:s restaurang i Sandhamn.

Bromans gula Mercedes användes som brevlåda – den parkerades på förutbestämda platser och en underleverantör hämtade påsarna och lämnade plastkassar fyllda med sedlar i retur. Broman var överraskad av hur lätt det var. Hans gamla önskan att ha makt, lycka och frihet tycktes bli verklighet.

När han förstod att man kunde tillverka amfetamin själv och tjäna ännu bättre omvandlade han våren 1975 restauranglokalerna till ett laboratorium där plastbaljor, dunkar med aceton, fosforsyra och amfetaminolja samt elektriska omrörare riggades upp i kafeterian. Han hade ett fåtal förtrogna till sin hjälp och snart lämnade nya, fräscha

Forts från föreg sida

leveranser restaurangen med adress centrala Stockholm. Efterfrågan var enorm.

Låg i bakhåll

Samma vår började polisen ringa in huvudmännen i ligan, även om de var svårspanade. Flera av dem uppträdde som om de vore förföljda: de körde kors och tvärs genom stan, och när de lämnade sin bil förflyttade de sig omväxlande genom att springa, gå eller stå stilla. Man avlyssnade deras telefoner och kartlade bostäder och arbetsplatser, och det stod tidigt klart att de rörde sig med stora mängder pengar och investerade i såväl lyxiga fastigheter som exklusiva bilar och båtar. Under sommaren var Sandhamn ett tacksamt spaningsobjekt, med gott om gäster att gömma sig bland. Värre blev det framåt sensommaren. Ett hus hyrdes och under ett par mörka höstkvällar såg spanarna att det pågick aktiviteter inne i restaurangens köksutrymmen. En av kyparna skuggades in till Stockholm, där han låste in en förpackning i en förvaringsbox vid Medborgarplatsen. De två personer som kom för att hämta två kilo amfetamin greps.

Polisen förberedde ett tillslag, och när Broman och två kumpaner syntes bära ut föremål till en taxibåt i Sandhamn bestämde man sig för att det var dags. Man låg i bakhåll inne vid Stavsnäs brygga på fastlandet, och när taxibåten anlände och männen började lasta över godset till en väntande skåpbil rullade flera civila polisbilar ner på bryggan. Gripandet blev odramatiskt.

Ute i Sandhamn syntes först inga spår av narkotikahantering, utan allt var välstädat och iordningställt för vintern. Under disken till hotellreceptionen fanns ett låst kassaskåp som kunde öppnas med hjälp av den nyckelknippa som Broman haft på sig vid tillslaget. I skåpet återfanns flera påsar med ett vitt pulver, och i andra utrymmen hittades baljor, skedar och vågar som senare visade sig innehålla spår av amfetamin. Totalt hittade man fyra kilo narkotika, vilket var en missräkning. Man hade nämligen trott på mycket mer.

Inne i Stockholm nekade alla gripna till anklagelserna. Fleming Broman vägrade helt att svara på frågor. Taxibåtföraren kunde berätta att han under hösten kört två personer från Stavsnäs till Sandhamn. De hade haft flera dunkar aceton med sig som de sa skulle användas till att tvätta fönstren på klubbhuset.

Hittade fingeravtryck

De tekniska bevisen blev helt avgörande för åtalet. Bland annat hade sju fingeravtryck från Fleming Broman hittats på narkotikaförpackningarna. Amfetaminoljan, själva råvaran, återfanns däremot aldrig.

Polisen misstänkte att den hämtats hem från Tyskland av den person i ligan som ännu inte hade kunnat gripas: bilhandlaren Roy Andersson. Enligt uppgift befann han sig i Portugal.

Rättegången startade i februari 1976 och fick enorm uppmärksamhet i massmedia. Bromans förklaring gick ut på att han hittat de fyra plastpåsarna med pulvret i ett förråd, blivit rädd för att det var narkotika och låst in dem i sitt kassaskåp.

Tingsrätten dömde de åtalade för grovt narkotikabrott. Efter överklagan till hovrätten blev de slutgiltiga domarna fem och ett halvt års fängelse för Broman och ungefär det halva för hans båda närmaste kumpaner.

Dold avlyssning

Broman hamnade på anstalt med ett rykte som knarkkung och fortsatte vara omskriven även under fängelsetiden. Han framträdde i tv och hans funktionsnedsatta hustru fick uppmärksamhet när hon – utblottad på grund av sin makes skulder – tvingades söka socialbidrag. Dagen före julafton 1976 flyttades Broman till anstalten Hall eftersom man bedömde att rymningsrisken ökat. Roy Andersson hade nämligen äntligen gripits. Under rättegången mot honom i mars 1977 vägrade Broman att vittna. Andersson dömdes av hovrätten till fem och ett halvt års fängelse. Sommaren 1979 muckade Fleming Broman, och det dröjde inte länge förrän han var inblandad i nya tveksamma restaurangaffärer som aldrig fullföljdes. Hans tillvaro skulle dock ta en ny och mycket oväntad vändning.

År 1980 sjösatte polisen en ny metodik i sitt förebyggande arbete mot droger där en hel del okonventionella metoder, bland annat dold avlyssning och infiltratörer, ingick. Vintern 1981 tog man kontakt med Fleming Broman, trots att många inom polisen menade att han var notoriskt opålitlig.

Tanken var att han skulle arbeta med brottsprovokation inom restaurangvärlden.

Det första uppdraget gick ut på att locka en misstänkt restaurangägare att erbjuda honom ett parti narkotika. En av Bromans gamla kumpaner skulle med egna ögon få se att Broman hade gott om pengar och sedan självmant sprida ut det i den undre världen. Rikspolisstyrelsen hade ordnat fram en väska med 50 000 kronor i kontanter som kumpanen fick se vid en träff på ett hotell på Arlanda.

Broman, som riggades med avlyssningsutrustning, träffade senare restaurangägaren utan att någonsin bli erbjuden narkotika.

Efter fler tveksamma insatser började samarbetet knaka i fogarna. Polisen började förstå att Expressenjournalisten Per Wendel fanns med någonstans i bakgrunden, liksom ett filmbolag som varit på plats med sina kameror vid flera av Bromans möten som infiltratör. Man fick kalla fötter och avslutade därför samarbetet.

Väckte debatt

Hösten 1981 publicerade mycket riktigt Expressen initierade uppgifter om den restaurangförmedlare som varit polisens huvudsakliga mål. I februari 1982 publicerades också uppgifter om Bromans roll som polisinfiltratör, ett avslöjande som väckte stort missnöje och startade en intensiv debatt om såväl polisens som journalisternas arbetsmetoder.

I augusti 1982 gav Fleming Broman ut sina memoarer, Ursäkta, mitt namn är Broman. Där gav han sin egen version av åren i Sandhamn och tiden som polisens infiltratör. Efter det levde han i princip utanför offentligheten.

I juli 2022 gick Fleming Broman bort, 84 år gammal.