TRÄSKMORDEN 1966

På 1960-talet revs stora delar av centrala Stockholm. Gamla hus från tidigare sekler jämnades med marken och en ny, modern stad började byggas. Men under flera år var centrum en blandning av rivningstomter och nedgångna hus som väntade på rivning. Trots det centrala läget förföll området och kriminella, missbrukare och prostituerade flyttade in i lägenheter med rivningskontrakt.
Här bodde för all del även vanligt folk som ville ha en billig hyra, men den undre världen tog över och stölder, slagsmål och våldtäkter var vanliga i de förslummade kvarteren som en gång i tiden varit fina att bo i. Området fick öknamnet Träsket – och det fick sedan i kvällspressen ge namn åt träskmorden, tre mord som begicks under hösten 1966. Det var i samband med träskmorden som uttrycket ”ståplats i Nybroviken” myntades.
Sent på kvällen den 7 oktober fick Hans Marmbo, även kallad Tuppen, besök hemma på Döbelnsgatan. Han var en alkoholiserad, kriminell, frånskild tvåbarnsfar på 37 år som förekom flitigt i brottsregistret och hade suttit i fängelse flera gånger. Stöld, häleri, rattfylleri och bedrägeri var de brott han brukade ägna sig åt och nu hade han nyligen kommit ut efter sin senaste fängelsevistelse.

Besökarna var två andra tjuvar, Hans Björkman, med smeknamnet Hasse Kofot, och Per Hallsén. De ville ha med Hans Marmbo på ett inbrott som de lovade skulle ge stora pengar. På restaurangen Söder-port låg 25 000 kronor, drygt 200 000 kronor i dagens penningvärde, i ett gammalt kassaskåp som det skulle vara en lätt match att bryta upp.
Hans tackade ja till erbjudandet och trion körde i väg till Liljeholmsbron där restaurangen låg. Väl där visade det sig att det gamla, dåliga kassaskåpet bytts ut mot ett nytt och stöldsäkert sådant. Besvikna insåg tjuvarna att de inte skulle få ut pengarna och de bestämde sig för att i stället plocka med sig spritflaskor från baren och sedan festa om.
Supfesten hölls hos en bekant i Hjorthagen och där fanns även två andra bekanta, Åke Björkman och Astrid Gennestad, som försörjde sig på prostitution. Efter ett dygns drickande körde de tillbaka mot Stockholm. Det blev bråk i bilen och vid Rid- darholmskajen stannade chauffören Hans plötsligt och slet ut Per. Kanske hade han ilsknat till över något han sagt och slog till honom så våldsamt att han föll ihop och sedan gled ner i vattnet.
Det var det första träskmordet, men det skulle dröja tills det upptäcktes då Pers vanställda kropp flöt upp först en månad senare.

Kvällen den 15 oktober kom Hans för att hälsa på Astrid Gennestad, som bodde i en lägenhet på Brunnsgatan. Lägenheten var både ett tillhåll för prostituerade och en knarkarkvart. Astrid satt och pratade med en kund, Nils Stenbäck. De tre fortsatte att samtala och Nils sa antagligen något som gjorde Hans så rasande att han slog ner den andre med en vänsterkrok. Sedan drog han fram en kniv och högg ihjäl sitt offer – mitt framför ögonen på Astrid.
Ett andra träskmord hade skett och Hans Marmbo såg till att skaffa undan liket på samma sätt som vid det första. Hans begav sig ut och stal en bil och övertalade sedan en bekant att hjälpa till med hanteringen. Medan Astrid höll vakt la de kroppen i baksätet och körde därefter i väg till Riddarholmskajen och slängde i den där.
Den 18 oktober befann sig Hans åter hemma hos Astrid när hon och en annan prostituerad kvinna, Siv Gryting, kom dit på kvällen. Astrid hade med sig en flaska brännvin som hon och Hans skulle dela på. Siv, som var narkoman, injicerade preludin. En stund senare fick Siv ett vansinnesutbrott och började skrika och kasta möbler.

Hans gick rakt ut i köket och hämtade en rörtång som han slog Siv med i huvudet så att blodet sprutade. Bara ett par dagar efter mordet på Nils Stenbäck fick alltså Astrid bevittna ännu ett brutalt mord i sitt hem. Och även denna gång fick hon hjälpa till att göra sig av med en ett lik. Hans och Astrid tog en taxi till en verkstad där han tidigare arbetat och stal en bil. De rullade in Siv i en matta och körde i väg till Strandvägen där de dumpade kroppen i vattnet.
Det tredje träskmordet var ett faktum. Ingen av de mördade saknades ännu, men det började gå rykten om morden, varav två hade begåtts i lägenheten på Brunnsgatan. Ryktena nådde även polisen och den 27 oktober åkte två polismän hem till Astrid. Bevis för att ryktena faktiskt var sanna fick poliserna genast då de kom in i enrumslägenheten och såg att det var stora blodfäckar både på väggarna och golvet.
Det tog inte heller lång stund innan Astrid berättade allt hon fått se.
Man brukar ju inte tjalla i den undre världen, men kanske var Astrid rädd att hon skulle bli Hans nästa offer. Tänk om han ville tysta henne för att hon visste för mycket?

Hans Marmbo dömdes till livstids fängelse för de tre morden. Det framkom inte att det hade funnits några motiv till morden, mer än att gärningsmannen hade ilsknat till när han var berusad och blivit våldsam.
Efter att han blivit frigiven bodde Hans i Tystberga utanför Nyköping. Han dog 2004, 75 år gammal.
Han ligger begravd på Skogskyrkogården, ett stenkast från sitt sista offer.

Offer:

Per Erik Gustav Hallsén född 19 april 1932 i Tierp, död 5 november 1966, skild sedan augusti 1961.

Nils Erik Stenbäck född 20 mars 1921 i Umeå, död 11 november 1966 i Stockholm.

Siv Elisabet Gryting, född Björkman, född 31 december 1930 i Katarina församling i Stockholm, död 28 oktober 1966. Gift sedan 14 september 1952.