Enligt Susanne Strand, docent i kriminologi vid Örebro universitet, är stalking vanligare än man tror. Och det finns någonting som man, som utsatt, bör undvika att göra.
– Det gör att det hela eskalerar, snarare än avtar, säger Strand.
De allra flesta har, genom populärkulturen, kommit i kontakt med fenomenet ”stalking”. Men vad innebär det egentligen, i verkliga livet, att bli stalkad?
Susanne Strand, som är docent i kriminologi vid Örebro universitet och som är forskningsledare i forskargruppen Stalkning och Partnervåld (SToP), berättar att det finns en utbredd definition av stalking.
– Den säger att stalking är när någon tar upprepade kontaktförsök, mot den utsattas vilja, vilket skapar oro eller rädsla.
Vad är stalking?
En viktig faktor i definitionen av stalking är att man måste ha sagt nej.
– Man kan till exempel inte stalka någon man är tillsammans med, för då har man sagt ja till relationen. Sedan får man inte bete sig hur som helst i ett förhållande, men den typen av kontrollerande eller förföljande beteende kallas då våld i nära relationer. Det kallas inte stalking, förklarar Susanne Strand och fortsätter:
– Har man däremot gjort slut, då har man indirekt sagt ”nej, jag vill inte ha mer kontakt med dig” och då kan det bli tal om stalking.
Den andra viktiga faktorn, för att ett agerande ska kunna kategoriseras som stalking, är att det alltså sker upprepade försök till kontakt med den utsatta.
– Och så är det just det här att man ska bli orolig och känna rädsla. Upplever du inte det, då är det inte stalking, konstaterar Strand.
Stalking är, med andra ord, inte ett brott i sig, utan ett beteende. Inom detta beteende kan det dock förekomma handlingar som i sig är brottsliga.
Hur vanligt är stalking?
Men hur vanligt är egentligen stalking i Sverige?
– Det är vanligare än man tror, konstaterar Susanne Strand.
– Brottsförebyggande rådet gjorde en studie år 2006, och det är ju nästan 20 år sedan, men då kom man fram till att nio procent någon gång hade varit utsatta för stalking och vid den tidpunkten så var det jämförbara siffror i Tyskland, Österrike och andra länder i Europa.
Men enligt Strand har sociala medier gjort att det finns en helt ny arena där stalking kan äga rum, vilket sannolikt lett till att det blivit än vanligare.
– Man kan nog med fog säga att det har ökat, men frågan är hur mycket. Man kan tänka sig att det motsvarar det man hittat i USA, Storbritannien och Australien, som haft särskilda stalkinglagar ganska länge, där man brukar prata om 15-20 procent som blivit utsatta.
Det finns fem primära typer av stalkers, där de flesta stalkers faller inom någon av de olika typernas ramar.
1. Den avvisade
– Det här är personer som blivit avvisade av någon, nästan alltid en tidigare partner. De utgör ungefär hälften av alla polisanmälda fall av stalking, och det är också den vanligaste typen av stalking. De drivs ofta av ilska, besvikelse eller svartsjuka.
Susanne Strand säger dock att det är viktigt att poängtera att en person inte kan bli stalkad av sin nuvarande partner, då handlar det istället om våld i en nära relation.
2. Den intimitetssökande
– Det här är personer som vill ha någon nära. De kan kanske ha fått för sig att de exempelvis har ett förhållande med någon som är känd, ett fantasiförhållande helt enkelt. Ibland kan det finnas en psykossjukdom i bakgrunden. De kan även vilja bli bästa vän med någon, men deras primära syfte är bara närhet och kontakt.
3. Den inkompetente
– Det låter lite hårt när man kallar det för ”inkompetens” men det avser personer som inte helt förstår det sociala samspelet. De kan tolka exempelvis en kassörskas vänliga leende som ett leende bara avsett för dem och en invit till kontakt. De är ofta ganska enkla att bli av med då det nästan bara handlar om att förklara att man inte var intresserad av kontakt enbart på grund av att man var trevlig eller artig exempelvis, eller att någon annan förklarar för stalkern att det där beteendet är inte okej.
Dock kan denna typ av stalkers även bli arga eller frustrerade när de blir tillsagda eftersom de tolkar ageranden bokstavligt i många fall. Hos vissa finns psykisk ohälsa i botten och bidrar till beteendet.
4. Hämnaren
– Hämnaren är en person som inte vill hämnas på någon de haft en nära relation med. Istället vill den här typen av människor hämnas en oförrätt de känner att de blivit utsatta för av exempelvis samhället, grannar, kollegor eller myndigheter. De är ofta väldigt besvärliga för den som blir utsatta eftersom de ofta kontaktar personer som genom sitt yrke har en skyldighet att besvara deras frågor eller förfrågningar.
Susanne Strand ger exempel på att de kan kräva att få dokument uppkopierade av myndigheter, eller överbelastar system, telefontrakasserar en kundtjänst eller liknande. Hon säger också att den här typen av stalking kan fortsätta i flera år eftersom personen inte ger med sig utan måste ha rätt.
5. Den som stalkar i syfte att sexuellt utnyttja
– Det här är den grupp av stalkers de flesta är som mest rädda för. Här ingår bland annat pedofiler och våldtäktsmän. Den här gruppen är den mest ovanliga och de fungerar inte riktigt som de andra grupperna heller eftersom de oftast är mer direkta och våldsamma.
Enligt Susanne Strand visar forskning att psykisk ohälsa vanligare hos de personer som stalkar under en väldigt lång tid och inte har förmågan att släppa det.
Men även en oväntad chock, som att bli lämnad av någon plötsligt, kan trigga ett stalkerbeteende då personen känner att den inte kan hantera den enorma sorgen eller besvikelsen.
– Alla kan hamna i ett sådant beteende om man utsätts för en djup livskris, säger hon.
Därför ska du aldrig ta kontakt med din stalker
Vad man ska göra om man är utsatt för en stalker. Men det finns också en sak som man inte ska göra: svara på stalkerns kontaktförsök.
– Det här beror på att det är precis just det som stalkern vill. Stalkern vill ha kontakt, förklarar Strand.
– Det spelar ingen roll om kontakten är att den utsatta ringer och säger ”sluta höra av dig, jag vill inte att du hör av dig, förstår du inte det?”. Många jag pratar med har ju en tanke om att stalkern måste förstå vad den håller på med, men det gör den inte, utan de vill ha kontakt och tänker i stället ”yes, nu fick jag kontakt, nu får jag möjlighet att prata mer”. Det gör att det hela eskalerar, snarare än avtar.
1. Ta aldrig kontakt med stalkern
– All form av kontaktbesvarande tolkas som en vilja att ha kontakt. Var konsekvent, även om det är svårt, och svara inte på något av stalkers försök till kontakt. Det är det mest effektiva sättet att få dem att sluta, säger Strand till Nyheter24.
2. Dokumentera stalkingen och dina känslor
– Skriv ner hur du känner när stalkern försöker kontakta dig. Många har en tendens att bagatellisera sin egen reaktion och tänka ”det där var ju inte så farligt, varför reagerade jag så starkt för?” trots att när det hände kände de ett väldigt starkt obehag eller en stark rädsla. Det behöver inte ens handla om hot eller liknande, bara ett enkelt ”hej” kan få folk att bli livrädda och stänga in sig i flera dagar.
Det är också viktigt att dokumentera exempelvis brev, meddelanden, sms eller samtalsloggar från stalkern så det kan användas som bevis i en eventuell polisutredning.
3. Prata med någon
– Prata med någon om vad som händer och hur du upplever det. De flesta människor vill oftast stödja dig så fort de blir medvetna om vad du är utsatt för. Och även om det inte känns som det är en så stor grej kan det vara en väldigt stor grej för den som är utsatt och det brukar folk förstå.
4. Anmäl till polisen
Susanne poängterar också att det är viktigt att komma ihåg att stalking är en brottslig gärning och att det ofta inte är något den utsatte kan lösa på egen hand. Därför är det viktigt att göra en polisanmälan för att få hjälp och stöd.
Lämna ett svar