Vem överföll kärleksparet på Finlandsfärjan?

Först hade vännerna skaffat sig Interrail-kort och sedan rest genom Sverige till Stockholm. Under färden hade de skickat vykort till familj där hemma. Något telefonsamtal hade de också hunnit med, bara för att berätta att allt gick bra.
En av Östersjöns största mordgåtor förbryllar fortfarande. Vem var det som låg bakom det ytterst brutala och våldsamma överfallet på det unga kärleksparet som hade bestämt sig för att övernatta på passagerarfärjans däck?

För några år sedan var polisen säker – fallet var löst en gång för alla. Men det slutade inte alls så som polis och åklagare hade önskat sig.
Den 27 juli 1987 var en måndag och på himlen över Stockholm syntes gråa och regntunga moln.

Stämningen i Viking Line-terminalen på Stadsgårdskajen var ändå uppsluppen. Omkring 500 unga skandinaviska scouter var på väg till en jamboree, ett stort internationellt scoutläger, i Finland.

Bland de omkring 1 400 resenärer som klev på fanns, förutom scouterna, de vanliga sommarpassagerarna. Kryssningsgäster, hemvändare och turister.

Till den sista kategorin hörde några goda vänner – tre studerande från Västtyskland.

Klaus Schelkle var 20 år gammal, gänglig och utåtriktad. Han hade tillsammans med sin kompis, den något mer reserverade Thomas Schmid, bestämt sig. Den här sommaren ville de se Norden. Med på resan följde även Bettina Taxis, 22, som tämligen nyligen hade blivit tillsammans med Klaus Schelkle.
Planen var nu att besöka rockfestivalen Ruisrock i Åbo, där amerikanska The Pretenders var ett av årets stora dragplåster.
De tyska vännerna tillbringade det mesta av kvällen på var sitt håll. Klaus Schelkle och Bettina Taxis unnade sig ett par öl i en bar medan Viking Sally var på väg genom Stockholms skärgård.

Trion sammanstrålade strax före läggdags. Klockan var omkring ett på natten när de tre tyska vännerna sa god natt till varandra.

Klaus och Bettina hade bestämt sig för att tillbringa de följande timmarna i sina sovsäckar ute i friska luften uppe på nionde däck. Då skulle de inte behöva skaffa hytt, vilket var nyttigt för reskassan. Dessutom ville de vakna till att solen gick upp över havet.

Just här var det mörkare eftersom lampan på väggen ovanför dem var trasig.
Paret drog fram sina sovsäckar och bäddade ner sig. Just här var det mörkare eftersom lampan på väggen ovanför dem var trasig.

Nu var det folktomt ute på däcket. De som tidigare hade stått vid relingen och beundrat Stockholms skärgård hade sedan länge flytt mörkret och kyliga nattvindar och gett sig in i värmen.

Samma val gjorde Thomas Schmid. Men han hade också dragit sig undan av hänsyn, för att ge de nyförälskade lite egen tid. Nu rullade han ut sin tunna madrass i ett allmänt utrymme inne i den stora färjan.
Någon gång mellan halv fyra och kvart i fyra på morgonen var de tre tonårskillarna Sebastian, Jonas och Tommy fortfarande vakna. De hade tagit sig ut på däck i en sommarnatt som fortfarande var mörk.

Inte en själ syntes till en början och pojkarna trodde först att de var ensamma. Men i ett dunkelt hörn i närheten av färjans helikopterplatta la de märke till någonting. Det såg ut som att människorna i sovsäckarna försökte resa sig, men inte kunde.

En av ungdomarna vågade sig närmare för att fråga om paret behövde hjälp.

Han upptäckte då någonting som var rött.

Blod.

Blod i sovsäckarna, blod på väggen, blod i personernas ansikten.En av pojkarna försökte att ge första hjälpen. Då hade ytterligare en scout, en 18-årig dansk yngling, anslutit sig för att hjälpa till.

Klaus Schelkle och Bettina Taxis flögs till Åbo universitetssjukhus, dit helikoptern anlände klockan 05.48. Schelkle dödförklarades vid ankomsten, han hade avlidit någon gång under färden mot sjukhuset, trots upprepade försök att hålla honom vid liv.

Schelkle dödförklarades vid ankomsten, han hade avlidit någon gång under färden mot sjukhuset.
Bettina Taxis kämpade för sitt liv. Skadorna var livshotande. Hon opererades under flera timmar på universitetssjukhuset och överlevde.

Snart skulle finländsk polis inleda en av landets största brottsutredningar någonsin. Gärningspersonen hade gett sig på de två sovande med någon form av vapen och riktat slag mot turisternas huvuden.

När Viking Sally angjorde hamnen i Åbo klockan 08.10 väntade ett 40-tal poliser på kajen för att tala med resenärer, personal och vittnen.

Den chockade medresenären förhördes men visste ingenting.
Polisen var övertygad om att mördaren fortfarande befann sig ombord på färjan. Man insåg dock snabbt att det inte var möjligt att tala med samtliga ombord. Därför avstod man att höra barnfamiljer och pensionärer.

Omkring 20 människor bedömdes som särskilt intressanta och fördes till polisstationen i Åbo för ytterligare samtal.

Den chockade medresenären förhördes men visste ingenting. Han upprepade sin berättelse gång på gång. Thomas Schmid hade legat och slumrat – under däck – i sin sovsäck.

Polisen kunde snabbt avfärda vännen som misstänkt.

En engelsman som hittade blodig på ett salongsgolv hördes också ingående. Mannen förklarade att blodet var hans eget och kom från näsan. Det visade sig senare att han hade rätt i påståendet.
Bettina Taxis kunde höras först något år efter mordet, men hon mindes ingenting som kunde föra utredningen framåt.

Ett visst hopp vaknade något år efter händelsen. Egentligen hade två fiskare hittat en ilandfluten svart sopkasse redan en kort tid efter mordet. Fyndet gjordes på skäret Lilla Björnholm utanför Korpo i Åbolands skärgård, bara 200 meter från Viking Sallys färdrutt.

Fiskarna lämnade kvar sopkassen på skäret, men återvände ett år senare och överlämnade den till polisen.

Vad innehöll sopkassen?

✔ Ett par skor av märket Umberto, storlek 41.

✔ Ett par shorts av okänd tillverkare.

✔ En röd tröja av bomull och akryl.

✔ En handske med initialerna ”H.K”.

Något genombrott ledde aldrig klädfyndet till. Åren gick och dådet förblev ouppklarat. I ett skede höll det till och med på att bli preskriberat. Det fick myndigheterna att ändra rubricering från dråp till mord.

Hösten 2016, hela 29 år efter mordet, tog utredningen oväntat fart sedan nya uppgifter kommit in.
Den nu misstänkte var den scout – då 18 år gammal – som hade anslutit sig och erbjudit hjälp till.
2019 släppte polisen en ännu större nyhet.

Det fanns en misstänkt. Den som troddes ligga bakom överfallet var en man som nu var i medelåldern – född 1969 – som hade rest med Viking Sally den 27 juli 1987.
Den misstänkte förklarade även motivet till brottet. Han hade inte fått med sig pengar hemifrån till jamboreen med scouterna. Den då 18-årige ynglingen hade tänkt råna paret på deras reskassa, men hann aldrig ta några pengar eftersom han blivit avbruten av de tre scouterna som rörde sig på däck.

De finländska utredarna menade att mannen visste sådant som bara den riktige mördaren kunde veta.
Den nu misstänkte hade snabbt dragit sig undan och slängt mordvapnet i vattnet, en slagghammare som han funnit i ett fartygsförråd. Sedan scouterna gjort sin upptäckt av paret hade mannen anslutit sig till dem och låtsats som att han precis hade kommit dit.
De finländska utredarna menade att mannen visste sådant som bara den riktige mördaren kunde veta.

2020 var åklagaren redo att väcka åtal. 2021 inleddes rättegången i Åbo tingsrätt, där mannen stod åtalad för det överfall som hade kostat Klaus Schelkle livet och som skadat hans flickvän Bettina Taxis så svårt.

Men nu nekade den åtalade till brottet. Det inofficiella förhör då han erkände överfallet hade genomförts utan att han haft en advokat närvarande. Försvaret krävde därför att dessa delar av bevismaterialet skulle ogiltigförklaras.

Inte heller förhören med de tre ungdomarna – i dag vuxna män – som hittade det tyska paret hjälpte åklagarens sak.

Vittnesmålen var nämligen inte särskilt samstämmiga. Skillnaderna mellan deras redogörelser för mordnatten har beskrivits som uppseendeväckande.
I samband med rättegången påpekades det att falska erkännanden inte är särskilt ovanliga.
Utgången av rättegången blev en kalldusch för åklagarsidan och polisen.

Tingsrätten gick på försvarets linje – erkännandet från de förhör som finsk polis hade genomfört i Danmark 2016 fick inte användas som bevis.

Vittnesiakttagelser samt DNA-träffar och annan teknisk bevisning saknades.

I samband med rättegången påpekades det att falska erkännanden inte är särskilt ovanliga. Mängder av människor har under årens lopp till exempel tagit på sig morden på den amerikanske presidenten John F. Kennedy, Sveriges statsminister Olof Palme och en lång rad andra.
Den danske mannen frikändes på samtliga punkter.

I vidskepliga sjöfartskretsar var man aldrig särskilt förvånad.

Redan från början har det viskats om att fartyget var otursförföljt.

1986 – ett år före överfallet på det tyska paret – mördades till exempel en finsk affärsman ombord.

Men det som passagerarfärjan mest är känt för är den fruktansvärda fartygskatastrof som inträffade 1994, då Viking Sally gick under – sedan hon bytt namn till Estonia – och 852 liv följde med ner i djupet.
Den nu misstänkte var den scout – då 18 år gammal – som hade anslutit sig och erbjudit hjälp till kort efter att de tre tonårskillarna hade funnit det skadade paret vid helikopterplattan.

Den misstänkte var välkänd av dansk polis och bar på ett digert kriminellt förflutet. Mannen hade – enligt polisens uppgifter – under årens lopp vid ett flertal tillfällen även erkänt mordet på Viking Sally inför andra.

Under ett samtal med en enskild finsk polisman ska han ha erkänt mordet.