Hans Petter Isgren föddes i Lund 1884. Föräldrarna var fattiga och hungern ständigt närvarande, och den unge gossen skulle redan som 18-åring slå sig in på brottets bana. Orutinerad som han var åkte han fast direkt. Han dömdes till ett halvår på anstalt. Det skulle göra honom gott, trodde domarna. Men istället skulle det komma att besegla hans öde.

När Hans Petter kom ut från fängelset 1903 mönstrade han på ett fartyg i Malmö hamn. Livet till sjöss passade honom utmärkt. Men en vårdag 1912, då fartyget lade till i San Francisco, smet han av skeppet – för att aldrig återvända.

I San Francisco fick han uppleva kontraster mellan fattig och rik, skillnader som han aldrig kunnat drömma om. I Amerika kunde vem som helst bli ofantligt rik.

Och Hans Petter hittade snart sin nisch och väg till rikedom – om än på ett något annorlunda sätt.

Han var liten, senig, atletisk och vig, och han upptäckte snabbt att han enkelt kunde ta sig upp längs fasaden på höghusen i staden. Nattetid började han klättra upp för hotellfasader när han såg ett fönster stå på glänt.

Han började med en eller två våningar. När han blivit varm i kläderna gick han direkt på de fashionabla hotellen i stadens centrum. De stora sviterna låg ofta högt upp, och ibland fick han klättra tio våningar eller mer.

De få ögonvittnen som fanns berättade att de såg en mörk skugga som likt en spindel snabbt sprang uppför fasaden. Tyst och stilla kilade han fast sig i fönsterblecket tills kusten var klar. Med en skruvmejsel och en hacka öppnade han fönstret. Sedan var det bara att krypa in och plundra rummet.

Mönstrade på

I stort sett varje morgon mellan 1914 och 1915 vaknade San Francisco-borna till nyheten om ett nytt rån. Polisen stod i det närmaste handfallen och satte in alla sina resurser, något som skulle ge utdelning.

För visst åkte han fast. En aprilnatt 1915 tog de Hans Petter på bar gärning när han kom ner från Continentals fasad. Mot sitt nekande dömdes svensken till 13 års fängelse.

Han släpptes efter fyra år, tog hyra på en svensk båt och åkte raka vägen hem till Sverige. Nu skulle han leva på rätt sida om lagen. Inga fler fängelsevistelser … Men så föll det sig att han istället gav sig ut på rånturné.

Även denna sejour slutade med att han greps. Polisen och åklagarna kunde dock inte fälla den listige rånaren för mer än några mindre förseelser, även om de visste att han egentligen lurade på en större hemlighet.

Väl bakom lås och bom förvandlades den hårdnackade brottslingen till en rekorderlig mönsterfånge, och efter avtjänat straff for han till Le Havre på den franska nordkusten, där han målade båtar.

Efter ett år avvek han från arbetet och mönstrade på ett fartyg i Antwerpen och reste som sjöman över Atlanten till Amerika. Där förde han en kringflackande tillvaro över hela kontinenten. Han hankade sig fram med olika anställningar på rancher där han märkte och föste kor. På fritiden smög han in i städerna och rånade de rikas hus.

Det var ett liv han trivdes med, men en dag tog polisen honom.

Och eftersom skepparen, på skeppet från vilket han avvikit, anmält honom saknad så utvisades han till Frankrike. Under den två veckor långa resan tillbaka till Europa satt han inspärrad i en boskapsbur.

På bar gärning

Klättrandet var Hans Petters kall här i livet. Även om svenska hotell och byggnader inte var tillnärmelsevis så roliga och utmanande som de amerikanska, plundrade han hotellrum i Göteborg under sensommaren 1926 innan han tog tåget till huvudstaden. I Stockholm hittade han snart ett perfekt offer: en amerikanska vid namn Mary Davidsson, som kommit till Sverige för att se sina föräldrars hemland. Efter att ha shoppat hela dagen hade dagens utsvävningar avslutats med en gigantisk supé i Grand Hôtels matsal.

Mary vaknade strax före klockan fyra på morgonen av att det drog kallt. När hon steg upp för att stänga fönstret tog hon Hans Petter på bar gärning där han stod och rotade i hennes väskor.

Amerikanskan blev inte rädd utan gick till anfall. Hans Petter kastade sig mot balkongen för att fly, men Mary fick tag i honom och började slå med knytnävarna.

Tumultet hördes ut i korridoren och portiern Axel Karlsson slog in dörren och kastade sig över Hans Petter.

I rätten sa fasadklättraren att han varit berusad och inte hade någon aning om hur han hamnade på hotellrummet.

Tog till våld

Polisen konstaterade snabbt att Hans Petter Isgren varit i respektive stad när den senaste vågen av inbrott drabbat Göteborg och Stockholm.

Han dömdes till tre års fängelse. Efter detta skulle han aldrig komma tillbaka till sin gamla form. När han kom ut var han i behov av pengar och blev för första gången våldsam. Bankkuriren Larsson Hed fick ett slag i huvudet av ett metallrör när han transporterade pengar. Sedan tog Hans Petter hans portfölj med pengar och sprang.

Efter en vild jakt på Stockholms gator kunde han gripas.

Det blev ytterligare fyra år bakom lås och bom innan han kom ut igen 1934, denna gång för bara ett par dagar i frihet. Polisen var förberedd och kunde lätt ta honom när han klättrade uppför Grand Hôtel en sista gång.

Hans Petter Isgren förklarades som samhällsfarlig och låstes in för gott.

Han rymde en gång men återfördes dagen efter.

Han dog i fängelset 1942, 58 år gammal. ■

Lämna ett svar