JULRÅNAREN som jagade sig själv

Den 17 december 2004 inträffade det otänkbara Julrånaren jagade sig själv

Vad gör man om det är jul, räkningarna hopar sig och det är skralt i kassan? Polisen Jaan Norrby rånade en bank.

öderhamn 17:e december 2004. Det är fredag eftermiddag och det syns att det lackar mot jul. I stan är julbelysningen uppe och skänker en givmild stämning åt invånare och besökare som hastar längs gatorna för att hinna med alla ärenden innan ledigheten.
Vid 14-tiden kommer larmet som grumlar julefriden radikalt. En maskerad och beväpnad rånare kliver in på Nordeakontoret och tvingar till sig runt 700 000 kronor. Rånaren talar engelska och tackar för sig med ett ”Merry Christmas” innan han försvinner ut genom dörrarna med pengarna slängda i en plastpåse över axeln.
Utanför banken tvingar rånaren ut en äldre dam ur bilen hon sitter i. Han bränner iväg från brottsplatsen i den äldre kvinnans bil, flyr med en säck pengar bredvid sig i framsätet, och i baksätet ligger en tårta kvar som bilägaren precis köpt.
Strax efteråt larmas polisen till platsen. Kriminalinspektör Jaan Norrby, då 36 år gammal, är en av polismännen som tar upp jakten på rånaren efter att ha snappat upp larmet på polisradion. Han är känd som en driftig och duktig kollega på väg uppåt i karriären. Jaan är vapeninstruktör, med och utbildar polisaspiranter och med i länets insatsstyrka. Det är också han som har instruerat personalen på Nordea om hur de ska agera i händelse av att ett rån skulle äga rum.
Jaan och en kollega, en hundförare, spårar rånarens väg från banken. Schäfern Ingo drar ivrigt i kopplet och poliserna hänger på. Jakten går över stock och sten. Hundföraren i täten och Jaan efter med draget vapen. Man har ju trots allt med en beväpnad rånare att göra. Kanske är han desperat och skjutglad om det vill sig riktigt illa.
Efter att hundföraren gått ner sig i Söderhamnsån under spårningen följer Jaan med tillbaka till stationen för klädbyte innan de ger sig ut på rånarjakt igen.
På kvällen fortsätter jakten på bankrånaren och förstärkning från de omgivande polisområdena kallas in. Tåg stoppas och förstärkningsvapnet MP5 plockas fram. Polisen får även tips om ett par kända missbrukare som möjligen skulle kunna ha något med rånet att göra. Jaan är med och gör en så kallad inbrytning på adressen och fyra personer greps. De har inget med saken att göra och släpps senare. När lokalpressen frågar om uppslag och spår är Jaan dyster.

– Jakten går inget vidare, förklarar han.
Men jakten får ny skjuts och tar en helt annan riktning efter att ett mycket intressant tips kommer in.
En uppringare, en lärare på ärende i stan, berättar att han har blivit omkörd på ett minst sagt vådligt sätt i Söderhamn strax efter rånet. Förgrymmad har läraren följt efter fartdåren som till sist kör in på en parkering. Där ser han också nämnde fartdåre byta bil.
Några ögonblick senare knackar det på lärarens ruta. Det är fartdåren, men nu iförd polisuniform. Polismannen upplyser läraren om att det skett ett rån och frågar sedan om han har sett något.
Läraren svarar instinktivt något i stil med:
– Men det är ju du ju?
Tipsaren kan även berätta att polismannen verkade väldigt nervös. Så nervös att han till och med tappade sitt anteckningsblock på marken.
Polisen som först tar emot tipset tycker att uppgifterna låter trovärdiga. Samtidigt är det beklämmande att tänka att rånaren kanske kommer från de egna leden. Men filmen från rånet, som finns på en övervakningskamera, stärker de obehagliga misstankarna. Rånaren rör sig nämligen i lokalen precis som poliserna själva har tränats att göra.
Nu fattar utredarna ett unikt beslut. Man bildar en liten hemlig grupp som får gräva vidare i polistipset parallellt med den pågående rånarjakten. Och när gruppen tittar på vad som kommit fram så pekar snart alla uppgifter de har ofattbart nog i en tydlig riktning, mot kollegan Jaan.
Den hemliga gruppen konstaterar snabbt att Jaan har mycket ansträngd ekonomi. Han har köpt ett hus i behov av upprustning och renoveringskostnaderna har lagts på hög. Den uppgiften går dessutom stick i stäv med ett samtal som kollegor har hört honom ha i fikarummet på stationen. Där har Jaan nämligen suttit och berättat för ett gäng storögda aspiranter om den sprillans nya bil han köpt. En Volvo av lyxmodell med alla tillbehör som tänkas kan. GPS till exempel. Och i utredningsgruppen är uppfattningen att Jonas på sin höjd skulle kunna köpa en ny cykel.

Uppgiften om bilen blir också ett genombrott. Gruppen får tag på bilhandlaren som berättar att köparen har betalat kontant med pengar han har halat upp ur en påse. 220 000 kronor. Pengar som säljaren fortfarande har kvar. Och nog är köparen Jaan.
Vid en jämförelse av serienummer visar sig misstankarna stämma. Pengarna som använts för att betala bilen kommer definitivt från rånet mot banken i Söderhamn.
I slutet av januari 2005 bedömer slutligen åklagaren att gruppen samlat tillräckligt med material för ett gripande. Men det ska skötas lugnt och snyggt, och utan skrämma bort den misstänkte.
Så Jaan kallas till polishuset under förevändning att mötet är å yrkets vägnar. Väl där konfronteras han med misstankarna. I samma veva tas även den väska han brukar bära runt på i beslag. I den ligger både tjänstevapnet och en påse med sedelbuntar.
Jaan inser att han inte har någon chans att komma undan och låter sig fängslas i väntan på rättegång. Det skulle kunna sägas vara ett stilla städat gripande. Ingen kommer till skada även om stämningen av naturliga skäl både är spänd och många inblandade verkar närmast bli generade.
Gripandet orsakar däremot så klart en hel del rabalder i media. Det blir löpsedlar och en flitigt bevakad rättegång. Kollegorna känner sig både glada att rånaren till sist har blivit gripen, samtidigt som de känner sig djupt svikna av en man som varit deras kollega och i vissa fall kompis. En del av dem ifrågasätter även sina egna förmågor till personkännedom.
I förhör och intervjuer har Jaan i efterhand förklarat rånet med att han befann sig i en pressad situation. Framförallt ekonomiskt men också emotionellt. Barnen skulle ha fina julklappar och han skulle vara en superpolis. I en intervju med P4 Dokumentär från 2017 beskriver han upprinnelsen till rånet som ett plötsligt infall där han agerar per automatik. Att saker bara händer.
– Det kändes absurt och fullständigt panikartat att veta att det var jag som var det kräk som gjort detta rån och att det nu var jag som jagade mig själv.
Jaan dömdes till fem års fängelse och blev av med sin polislegitimation efter rånet. Idag lever han under annan identitet. ■