En tvåårig flicka behöver blodtransfusioner på grund av en elakartad tumör, en behandling som är nödvändig för att rädda hennes liv. Tyvärr motsätter sig flickans föräldrar denna medicinska åtgärd av religiösa skäl. Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten har dock beslutat att föräldrarnas hållning mot blodtransfusioner är tillräcklig grund för att vården av flickan ska omhändertas enligt LVU (lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga).

Socialnämndens socialutskott i Vallentuna kommun beslutade i maj 2023 att genast omhänderta den tvååriga flickan med stöd av LVU. Nämnden ansökte sedan om att flickan skulle placeras under vård enligt LVU och att detta beslut skulle omedelbart verkställas.

Enligt ansökan vårdades flickan inom sjukvården för behandling av sin elakartade tumörsjukdom. För hennes behandling krävdes blodtransfusioner, och föräldrarna behövde samtycka till detta. På grund av religiösa övertygelser motsatte sig dock föräldrarna att flickan skulle få blod eller blodkomponenter. De meddelade att de inte skulle hindra behandlingen men att de inte själva kunde fatta beslutet, oavsett hur akut situationen var. Socialnämnden hade i övrigt inga anmärkningar på föräldrarnas förmåga att ta hand om flickan.

Föräldrarna motsatte sig ansökan men ifrågasatte inte nämndens beskrivning av händelserna. De ville att vårdbeslutet skulle hävas och att beslut om omedelbart omhändertagande skulle fattas vid varje tillfälle då flickan behövde blodtransfusioner, så att de inte behövde samtycka till behandlingen. De menade att ett beslut i enlighet med ansökan skulle inskränka deras religionsfrihet, principen om behov och proportionalitet samt principen om barnets bästa.

Förvaltningsrätten i Stockholm noterade att inget tydde på att föräldrarna inte skulle ta hand om flickan. Dock krävdes deras samtycke för livsavgörande behandling. Genom att inte samtycka till behandlingen ansågs föräldrarna brista i omsorgen om flickan. Rätten ansåg också att det fanns en påtaglig risk för att flickans hälsa skulle skadas om hon inte omhändertogs enligt LVU. Föräldrarnas begäran om att beslut om omedelbart omhändertagande skulle fattas vid varje behandlingstillfälle innebar en risk för fördröjning av nödvändig behandling.

Trots hänsynen till föräldrarnas religionsfrihet och rätten att bestämma över vården av sitt barn, ansåg domstolen att dessa rättigheter måste vika för flickans behandling. Läkarna hade även försökt att undvika att ge flickan blod med hänsyn till föräldrarnas övertygelse.

Sammanfattningsvis var förutsättningarna för vården enligt LVU uppfyllda, och ansökan bifölls. Kammarrätten i Stockholm delade förvaltningsrättens bedömning och avslog föräldrarnas överklagande.