I mars år 1754 rannsakades en ganska rörig sak på tinget med Umeå tingslag. Den 15:e november året innan hade Erik Andersson i Röbäck hållit bröllop med stor fest för inbjudna gäster. Festen drog också till sig en hel del objudna personer som samlades ute på gården, och några av dem var maskerade efter tidens sed vilket försvårade tingsrättens arbete med att identifiera alla bråkmakarna. Men man tog det systematiskt och lät varje vittne komma fram. 1.Man inledde med att Erik Andersson i Röbäck gav en översikt över händelserna. Soldaten Israel Andersson Kröger hade på kvällen tagit sig in i bröllopsstugan och gått fram till Erik Andersson. ”Ge mig brännvin, annars ska du få se på annat!” hotade han. Erik bad honom vänta lite tills alla inbjudna gäster först fått sin sup men Eriks hustru hällde upp lite brännvin i en skål och gav Kröger och sen skickade hon ut honom. Där ute utbröt genast slagsmål men Erik Andersson kunde inte se vem som slogs eftersom folk hade kalvskinnspälsar och mössorna nerdragna över ögonen (och dessutom var det ju kolmörkt nu i mitten av november). Under bråket revs ett plank ner och ett fönster blev sönderslaget och så hade man lyft stugudörren av hakarna. Mer visste inte Erik Andersson.

  1. Bröllopsgästen soldaten Lång klagade på att han gått ut ur stugan på kvällen och då blev han genast ryckt från bron och omgiven av personer som skuffade och stötte honom samt gav honom en släng över ansiktet så att han nästan svimmade. Han blev hjälpt tillbaka in i stugan av Nils Jonsson på Teg.
  2. En annan bröllopsgäst, soldaten Stuss berättade att han också gått ut ur stugan och då hade någon tagit tag i hans hårpiska och dragit omkull honom ute på gården samt slagit honom. Först visste inte Stuss vem som slog honom, men sen hörde han honom prata och då visste Stuss att det var en som hette Sundling. Soldaten Bergwall hade sedan tagit upp en stol och velat slå i huvudet på Stuss, men då hade denne Sundling hindrat honom.
  3. Lars Andersson hade hört hur det väsnades ute och gick ut för att se vad som stod på. Då tog någon tag i hans kläder och stötte omkull honom och sen blev han skuren i ansiktet så han fick ett stort blodsår över vänstra ögat. Men han såg inte vem förövaren var.
  4. Soldaten Sundling berättade att han bara gått förbi bröllopsstugan på väg till en annan bonde i byn omkring klockan 7 på kvällen. Då hade han bevittnat ett bråk på gården mellan soldaterna Forsman och Kröger och sedan hade Anders Spolander från Stöcksjön samt tre andra drängar misshandlat Kröger så att han raglade därifrån. Samtidigt stod Nils Jonsson på Teg i dörröppningen med ett vedträ i handen som han viftade med och då Sundling gick fram till bron hade han blivit träffad i nacken av detta vedträ. I samma veva hade då Stuss kommit ut och blivit knuffad och trott att det var Sundling som gjorde det.
  5. Soldaten Forsman hade också bara tänkt gå förbi Röbäck, för han skulle till glasbruket där han tänkte sälja några knivar. Men vid Erik Anderssons gård hade han blivit överfallen av Anders Spolander och hans bror från Stöcksjön, och sedan kom 6-7 andra personer och stötte omkull Forsman. Men Forsman blev inte värre skadad än att han tillsammans med några kamrater startade en annan fest i en grannstuga och började dansa. Fram på morgontimmarna när de gick därifrån hade soldaterna Lång och Stuss stått på Erik Anderssons bro och kastat käppar efter dem.
    Det här var bara en bråkdel av alla vittnen som hördes och sammantaget kan man väl säga att det gick livat till i Röbäck denna novemberkväll 1753.

Lämna ett svar