Taximordet i Avesta

Att köra taxi på landets gator är inte riskfritt. Sedan 1940-talet har Sverige haft ett dussintal mord på just taxichaufförer. Ett av de första drabbade en man i en taxi på en enslig skogsväg i Dalarna

Klockan fyra på fredagsmorgonen den 19 augusti 1949 kom en lastbil körande längs en skogsväg söder om Avesta i Dalarna. Vädret var dåligt – det regnade och var kallt – och solen hade ännu inte gått upp. Lastbilschauffören var en ung man som hälsat på sin flickvän under natten och nu var på väg hem. Efter någon mil på skogsvägen upptäckte han i det svaga gryningsljuset två ljuskäglor som närmade sig. Han antog att det var lyktorna från en mötande bil och saktade ner. Men det var någonting som inte stämde och han insåg att bilen måste ha parkerat på vägen. Och då såg han att det var en svart personbil som stod mitt på den smala vägen. Han kände omedelbart igen bilen – det var en taxi från Avesta. Och han visste att bilens ägare hette Herman Olsson. Varför hade han parkerat sin bil här ute i ödemarken mitt i natten? Och varför stod dörren till förarsidan öppen?

Han stannade sin lastbil, hoppade ner på vägen och gick fram till taxin. Till sin fasa upptäckte han Herman som låg livlös i en blodpöl bakom bilen. Det såg ut som om huvudet var krossat. Vid sidan om låg hans svarta taximössa.

Synen av den döde taxiföraren fick ynglingen att rusa tillbaka till lastbilen. Han lyckades vända på den smala skogsvägen och trampade gasen i botten.

I Krylbo larmade han polisen.

Mordet på taxichauffören skulle inte bara skaka Avesta och Dalarna utan hela Sverige. Polisen satte för sin tid in ovanligt stora resurser för att hitta den skyldige. 1949 fanns det inte så många taxibilar i Avesta- och Krylbotrakten, och Herman och hans kollegor var välbekanta ansikten. Därför blev mordet oerhört uppmärksammat och kom som en chock i en trakt där alla kände alla. Det hela tedde sig obegripligt och skräckinjagande – tänk om mördaren var någon man kände.

Polisen fick larmet strax efter klockan fyra på morgonen och under de följande timmarna blev såväl landsfiskalen och landsfogden som polisstationer i hela distriktet informerade om vad som hade hänt. Mordkommissionen i Stockholm skickade flera rutinerade spanare och tekniker till Avesta. Till att börja med förhörde man Hermans taxikollega, som av en slump den här morgonen också tjänstgjorde som ambulansförare. När polisen ringde honom på förmiddagen för att hämta en kropp vid en taxibil fick han onda aningar. Väl framme vid skogsvägen såg han till sin förtvivlan att offret var hans gode vän och kollega Herman.

Lång och smal

Kollegan berättade att han och Herman hade gått på sina arbetspass i Avesta strax före klockan tio på kvällen. Deras kontor var droskstationen, där en kvinnlig växeltelefonist gått på sitt nattskift. Klockan halv ett kom en telefonbeställning från en man som ville bli upphämtad vid en telefonkiosk i utkanten av Avesta. Mannen skulle tydligen åka till ett samhälle som heter Grubo, söder om Avesta. Båda taxichaufförerna hade sedan tidigare bokats av gäster på stadshotellet, men Herman menade att det fanns tid att hämta upp mannen vid telefonkiosken innan han fortsatte till hotellet.

När kollegan anlände till stadshotellet såg han Hermans taxi en bit längre fram på gatan. Han hade tydligen hämtat kunden från telefonkiosken och på bilens pakethållare satt en cykel, antagligen kundens. De båda taxiförarna gick in på hotellet och väntade på alla elva gäster som bokat körningarna. Enligt kollegan hade Herman sagt till sin kund från telefonkiosken att det kunde bli rätt trångt i bilarna och därför bett honom vänta i hotellfoajén medan hotellgästerna kördes till olika adresser Avesta. Därefter skulle Herman återvända till hotellet och köra honom till Grubo.

Enligt de första vittnen man förhörde så hade ingen person – med eller utan cykel – synts till vid hotellet. Däremot hade någon hört en bil som stannade och startade på gatan utanför vid halv två. Om det var Herman som hämtade upp sin kund visste man inte. Senare fick polisen veta att en mystisk man verkligen hade synts på trottoaren när de båda taxibilarna körde iväg med sina hotellgäster. Men det fanns inget bra signalement på mannen, bara att han var klädd i en ljus sommaröverrock och bar basker. Han beskrevs som lång och spinkig och var möjligen aningen berusad.

Kort handyxa

Polisen satte upp vägspärrar och inledde sin jakt på mördaren. De åkte ut till brottsplatsen vid skogsvägen, där taxibilen fortfarande stod parkerad. De kunde konstatera att mördaren använt en kort yxa, en så kallad handyxa, för att döda sitt offer. Det ursprungliga motivet var säkert rån, för Hermans plånbok och växelkassa var borta. Men kanske hade någonting gått snett och rånaren hade plötsligt förvandlats till mördare. Polisen såg också färska hjulspår efter en cykel på den leriga vägen. Spåren ledde in på en mindre skogsväg, där de sedan försvann.

Hemvärnsmän och frivilliga letade i skogarna och längs den intilliggande järnvägen efter föremål eller spår som kunde bindas till gärningsmannen.

Men förgäves …

Bristen på spår och signalement gjorde letandet svårt, och inte heller hittade man handfasta bevis, som ett vapen eller klädesplagg. Trots den massiva insatsen var polisen villrådig och uttalade sig därför försiktigt till pressen ”av spaningstekniska skäl”, vilket naturligtvis satte igång skvaller och spekulationer. Invånarna i trakten trodde att mördaren gömde sig någonstans i skogarna och säkert skulle slå till igen.

Polisen fick in många tips men ingen information som ledde fallet vidare.

Flera förhördes

En vecka efter mordet lät man publicera det vaga signalement som man hade av mannen som synts utanför stadshotellet. Det gick så långt att länsstyrelsen i Kopparbergs län utfäste en belöning på 20 000 kronor för tips som ledde till att mordet klarades upp. Men inte ens pengarna lockade fram mördaren.

Men det fanns några personer som polisen betraktade som intressanta i fallet. En av dem hade vid tiden för mordet inget alibi och hade just den natten burit en ljus rock och basker. Han ljög uppenbarligen om var han varit och vad han gjort under mordnatten, men bevisningen var för svag och han släpptes efter förhör.

En annan man som polisen hämtade in till förhör påstods ha synts vid en brunn nära mordplatsen. Här skulle han enligt ett anonymt tips ha stått och tvättat bort blod från händerna. Ryktet hann före polisen och när han togs in till förhör samlades hundratals nyfikna utanför polisstationen.

Hade mördaren äntligen fångats?

Men mannen hade alibi och släpptes relativt omgående.

Trots den intensiva spaningen från några av dåtidens skickligaste utredare och tekniker, däribland den välkände kriminalöverkonstapeln Otto Wendel, hittades aldrig personen som rånmördade taxichauffören Herman Olsson på en enslig skogsväg i Dalarna för drygt 70 år sedan.

Brottet preskriberades den 19 augusti 1974. ■