Yxmördade sina vänner

Sent på kvällen stal Louis Wagner en roddbåt och satte sikte på Smuttynose Island. Han hade hört ryktas att paret Hontvet förvarades en stor summa pengar på ön. Det var allt Wagner kunde tänka på när han rodde ut mot ön. Det skulle komma att sluta i ond bråd död …

Ungefär en mil ut från fastlandet i Maine i USA ligger ön Smuttynose Island i ögruppen Isles of Shoals. Namnet har ön fått från sin fiskarbefolkning, som tyckte att de mängder av sjögräs och tång som trycktes in mot kusten på öns Atlantsida påminde om den ruskiga nosen hos ett kolossalt sjöodjur.

Smuttynose Island är ingen stor ö. Den sträcker ut sig runt åttahundra meter i öst-västlig ledd och mäter bara knappt trehundra meter, från norr till söder.

Den som letar efter världens ände kan mycket väl tycka sig ha funnit den här, långt ute i Atlanten. Och karg och vindpinad har ön en historia av smuggling, skeppsbrott – och mord.

Innan den norske fiskaren John Hontvet och hans fru Maren anlände till Smuttynose Island år 1868 var ön obebodd. Fiskare förvarade redskap i bodar på ön, men ingen hade gjort den till sin hemvist.

Paret Hontvet skapade sig snart en framgångsrik rörelse ute på ön, där John styrde sin skonare Clara Bella till fiskrika grundbottnar för att sätta betade långrevar. Fångsten förde han till Portsmouth på New Hampshires fastland och sålde med god förtjänst.

På ön uppfördes ett litet boningshus som målades i rött för att minna om hemlandet Norge. Maren skötte huset medan John tog hand om fisket. Marens enda sällskap var allt som oftast parets lilla hund Ringe.

Ett par år efter att John och Maren Hontvet gjort Smuttynose Island till sin bas kom de i kontakt med en tysk fiskare, den 28-årige Louis Wagner. Wagner bedrev fiske vid ett par öar intill Smuttynose Island. Det kom att växa fram ett nära band mellan John, Maren och Louis Wagner.

Att Wagner hade ett tvivelaktigt rykte hos fastlandsborna visste John och Maren inte om.

Wagners fiske räckte nätt och jämnt till för att han skulle kunna hålla näsan över vattenytan. John och Maren bidrog därför med hjälp av olika slag när det behövdes.

Louis överflödig

I början av sommaren 1871 kom Marens syster Karen Christensen till Smuttynose Island och flyttade in hos paret Hontvet efter en olycklig kärleksaffär. Karen ville få en nystart i USA. En tid efter sin ankomst fick hon anställning som husa på en intilliggande ö, Appledore Island.

Det följande året utökades den lilla skaran på ön än mer. I juli 1872 anställdes Louis Wagner i Johns växande företag. Och även han flyttade in hos paret Hontvet.

Tre månader därefter, i oktober 1872, anlände Johns bror Matthew till Smuttynose Island. Med sig hade han Marens bror Ivan och dennes fru Anethe. Nu fanns det ett överflöd av arbetskraft att tillgå för John, och det innebar att Louis Wagner fick lämna ön i november.

Han fick arbete ombord på en annan fiskeskonare, Addison Gilbert, och paret Hontvet gladde sig åt att ha hjälpt tysken på fötter.

Louis Wagners goda tur skulle visa sig bli kortvarig. Addison Gilbert gick i kvav, och Wagner hankade sig fram genom dagsverken bland varven i Portsmouth. Det gick så sakteliga utför och i mars 1873 var Louis Wagner skuldsatt.

Han tillbringade sina dagar i trasiga kläder och slitna skor.

Seglade iväg

Den 5 mars 1873 mötte en ensam fiskare John, Matthew och Ivan ombord på Clara Bella ute på havet. De tre bad fiskaren, som var på väg till Smuttynose Island, att meddela de tre kvinnorna på ön att de tänkte segla till Portsmouth för att sälja sin fisk och införskaffa nytt bete.

Egentligen hade de tänkt sätta av en ur besättningen på Smuttynose Island dessförinnan, men väder och vind talade för att det var bättre att fortsätta direkt till Portsmouth. Och med lite tur skulle de tre vara hemma redan till kvällen igen, lät de meddela.

På Smuttynose Island beslöt kvinnorna när de fick meddelandet att hålla kvällsmaten varm i väntan på männen.

Karen hade återvänt till ön efter att ha slutat sitt arbete som husa. Hon hade fått nytt arbete som sömmerska i Boston och besökte familjen ute på ön innan det var dags att påbörja anställningen.

I Portsmouth hjälpte Louis Wagner de tre männen på Clara Bella att angöra bryggan. Wagner frågade om de hade för avsikt att återvända till Smuttynose Island samma kväll och fick till svar att det hängde på om de fick tag i bete i tid. Under alla förhållanden ville de beta på krokarna på sina långrevar i Portsmouth och bad Wagner att hjälpa till med arbetet.

Wagner lyckades ta reda på att det inte skulle komma något bete till Portsmouth förrän morgonen därpå, så de tre männen stannade i Portsmouth över natten.

Mycket pengar

Sent på kvällen smög Louis Wagner ner till Piscataquaflodens strand och stal en roddbåt. Sedan sköt han ut från stranden med sikte på Smuttynose Island. Han hade hört ryktas att paret Hontvet förvarade en stor summa pengar på ön, i syfte att köpa en ny fiskebåt. De pengarna var allt Wagner tänkte på när han rodde ut mot ön.

Samtidigt som Louis Wagner styrde roddbåten in mot stranden på öns ostsida, utom synhåll från paret Hontvets hus, hade de tre kvinnorna insett att männen inte skulle återvända för natten, och de gjorde sig redo att gå till sängs.

Louis Wagner tog sig fram till huset, och såg ljusen i fönstren slockna. Medan natten sänkte sig runt honom väntade han någon timma ytterligare, för att försäkra sig om att kvinnorna sov. Sedan smög han fram och klev in genom den olåsta dörren. Hans avsikt var att hitta pengarna och lämna ön innan någon upptäckte honom.

Det hade kunnat fungera om det inte varit för Maren Hontvets hund Ringe. Ringe hörde inkräktaren och började skälla.

Plötsligt förvandlades vad som var tänkt som ett stillsamt inbrott till något helt annat.

Högg med yxa

Wagner visste att han var upptäckt – och igenkänd – och slet snabbt åt sig en stol som han drämde i huvudet på Karen Christensen som låg och sov i en säng i köket. Hon lyckades kämpa sig upp på fötter efter slaget och skrek för full hals. I sovrummet bredvid köket sov Maren och Anethe, och en förskräckt Maren flög upp ur sin säng när hon hörde systerns skrik.

I samma ögonblick fick ännu ett slag av stolen Karen att tumla in i sovrumsdörren, vilken vräktes upp. Maren lyckades hugga tag i systern och dra in henne i sovrummet, varefter hon slog igen och reglade dörren. Samtidigt skrek hon åt Anethe att fly. Svägerskan följde uppmaningen och hoppade ut genom sovrumsfönstret och landade i snön utanför.

Louis Wagner, som gett upp försöken att ta sig in i sovrummet, sprang istället ut genom ytterdörren. Därute fick han syn på Anethe. Mellan de båda stod en huggkubbe med en långskaftad yxa inhuggen. Denna slet Wagner åt sig, och med ett våldsamt hugg mot hennes huvud fällde han Anethe till marken.

Därefter fortsatte han hugga mot den skälvande kroppen, medan en förfärad Maren såg på genom sovrumsfönstret. Hon förstod att hon själv och systern skulle gå samma öde till mötes om de inte lyckades fly. Hon försökte förtvivlat ruska liv i den omtöcknade Karen. Efter någon sekund förstod hon att systern inte var i stånd att fly och tvingades ta beslutet att lämna henne när hon hörde Wagner kliva tillbaka in i huset. Hon slängde på sig en tjock kjol, lyfte upp sin lilla hund och flydde barfota ut genom det öppna sovrumsfönstret.

Gömde sig

Maren Hontvet sprang mot den bukt där Clara Bella hade sin hamnplats, i syfte att finna Wagners båt. Men när hon kom fram till bukten fann hon den tom och insåg att hon skulle bli tvungen att försöka gömma sig. Hon hade hört sin systers skrik och förstått att även Karen fallit offer för Wagner.

Hon valde att krypa in mellan två stenblock invid vattenlinjen på öns ostsida. Där försökte hon få hunden Ringe att vara så tyst som möjligt och hoppades att de vågor som föll in över stranden skulle dölja eventuella skall.

När Louis Wagner lämnade de två döda kvinnorna i makarna Hontvets hus bakom sig gjorde hans skor blodiga spår i snön. Fast besluten att finna det enda kvarvarande vittnet började han sitt sökande genom att leta igenom de fiskebodar som fanns på ön. Sedan började han söka igenom olika klippformationer och skrevor. Det var en kamp mot tiden; han ville hinna lämna ön innan det ljusnade, för att inte löpa risken att bli sedd.

Uppgiven och desperat på samma gång tvingades han efter någon timma lämna ön utan att ha funnit Maren.

Klockan åtta på morgonen kröp hon slutligen fram, kraftigt nedkyld och svårt traumatiserad. Hon lyckades uppmärksamma en granne på en intilliggande ö på sin belägenhet och denne rodde över för att hjälpa henne.

Samma kväll fann polisen Louis Wagner på ett härbärge i Boston. John Hontvet som kände till Wagners favoritställen var den som gav polisen det avgörande tipset.

När Wagner hittades bar han nya kläder utanpå sina gamla. Kläderna hade han köpt för de femton dollar han hittat i huset ute på Smuttynose Island.

Den 18 juni dömdes Louis Wagner till döden. En lynchmobb på tvåhundra personer hade velat skipa rättvisa redan när han forslades till fängelset, men stoppats i sista stund av polisen.

Den 25 juni mötte den tyske fiskaren döden genom hängning. ■