Svindlaren

Italienska Charles Ponzi kom till New York med tio kronor på fickan med ett emigrantfartyg. Han började som diskare och sov på golvet i restaurangen. Sjutton år senare hade han miljoner på banken – och polisen låg honom hack i häl …

Charles Ponzi föddes som Carlo Ponzi i Lugo, Italien, år 1882 och emigrerade till Amerika 1903. Senare brukade Ponzi säga:

”Jag anlände till New York med tio kronor i fickan och en dröm om tio miljoner.”

Han gav aldrig upp drömmen, även när han hade de sämst betalda jobben som diskare på sjaskiga restauranger och sov på golvet efter stängningsdags.

Oavsett vilket jobb han hade var Charles alltid välvårdad, med strukna skjortor, pressade byxor och polerade skor, och såg mer ut som en betrodd bankman än en diskare.

Allt han behövde lära sig var att behärska det amerikanska språket. Det kunde han fyra år senare. 1907 sökte han därför anställning på en bank.

Han började med att räkna och sortera sedlar och arbetade sig uppåt i graderna.

Charles lärde sig snabbt och hade en känsla för siffror. Men han var inte tillräckligt skicklig för att betjäna och ge råd till de rika kunderna. Å andra sidan kände han ”mannen på golvet” och visste hur han tänkte.

Han var en av dem och visste hur vanliga tänkte och förstod deras drömmar om att en dag göra stora pengar. Han närde själv denna dröm och fick snart en briljant idé. År 1917 startade han det som idag skulle kallas för ett pyramidspel. Charles Ponzi lockade småsparare med enorma avkastningar på sina investeringar. På 45 dagar kunde det investerade beloppet fyrdubblas i värde, och på 90 dagar, hävdade han, kunde det öka hela nio gånger.

Kundernas pengar skulle investeras i utländska postkuponger – ett slags internationella checkar – som Charles köpte billigt och sålde dyrt.

Falska förespeglingar

De första som satte in pengar i ”bluffen” belönades med den utlovade enorma avkastningen, och när ryktet spred sig stod folk i kö för att sätta in pengar hos Charles Ponzi. Han fortsatte att betala ut de utlovade belöningarna och omsättningen växte.

Bankerna stod i kö för att arbeta med Ponzi, och på bara åtta månader tjänade han enligt uppgift 15 miljoner dollar, en ofantlig summa år 1920. Med dessa pengar utökade han Ponzisystemet avsevärt hela tiden.

Men allt var bara ett luftslott och en bluff, eftersom de pengar som betalades in inte sattes in i investeringar för att växa. Istället användes dessa för att betala de första insättarna deras garanterat höga avkastning.

Extremt riskfyllt

Varje gång nya kunder betalade in pengar till Charles Ponzi fortsatte han att använda det mesta av pengarna till att betala ut den utlovade vinsten till de gamla kunderna. Detta för att de skulle berätta för pressen och sin omgivning att de var väldigt nöjda. Och på så sätt skulle investeringarna fortsätta att rulla in. Som mest var 40 000 människor indragna i härvan.

Men det var ohållbart, högst olagligt och extremt riskfyllt. Ett antal banker gick i konkurs, tiotusentals småsparare förlorade sina pengar och pensioner, och polisen började utreda Ponzis verksamhet.

Charles Ponzi greps den 12 augusti 1920 och dömdes till fem års fängelse, men under en permission ska han ha begått nya bedrägerier och dömts till ytterligare fängelsestraff. När han till slut hade avtjänat sitt straff utvisades han från USA. Han flyttade senare till Rio de Janeiro i Brasilien, där han dog den 18 januari 1949. Han efterlämnade 75 dollar. ■